Väntar
Sitter just nu och väntar på att Oscar ska komma hem med mamma och brorsan. Dom landade 19, eller skulle ha gjort iaf.
Får inte tag i Oscar, hans FB måste vara knas. Min mobil hamnade ju som tidigare nämnt i tvättmaskinen och fungerar således inte längre...
Fick peanut att somna efter många om och men, så just nu har jag städat undan lite, diskat och så. Kan ju se hyffsat presentabelt ut här hemma när man får besök.
Har oxå lyckats klippa klorna på båda djuren, det var behövligt.
Skulle betala in hyran idag med men kom på att OCR numret är på min whats app, så har bett min kära far att skicka det via FB istället.
Ja, nu väntar jag bara som sagt. Peanut vaknar nog snart och vill ha mat så då är det full fart igen.
Hon verkar iaf ha blivit liite bättre i magen, inte lika grinig och skrikig idag.
Har inte sovit många timmar inatt, hon har vaknat varje timme och varit gnällig. Men men, ingen sa ju att det skulle vara en dans på rosor med små barn.
Hade dock hoppats på att inte få en kolik unge, pallar inte med skriket. Man känner sig så maktlös när man inte kan trösta och få tyst på dom.
Sen tänker jag ju oxå på våra grannar, stackars satar...
Ska till läkaren på måndag för koll, vikt och längd. Kanske att man kan få några bra tips. Har testat allt på internet och det enda som verkar fungera är att ha henne i amnings position och klappa henne på stjärten samtidigt som jag vaggar henne.
Lite frustrerande men inte så mycket att göra åt.
Jag tror att det har att göra med att jag har övermatat henne, barnmorskan sa åt oss att mata henne när hon skriker som värst. Även om det var en timme sedan hon åt...
Ja, det gick ju bra eller?
Nu är det bara att trösta och försöka få henne att hålla sig åtminstone 2,5 - 3 timmar med maten. Kan ju oxå vara ersättningen, men hon har inte haft några problem under två veckor.
Jaja, vi får se vad läkaren säger. Tills dess kör jag på det som verkar fungera.
Nu ska jag njuta av tystnaden en liten stund innan brandlarmet går av igen :p
Besos
Tisdag
Har varit en lång dag känns det som, trots det har jag klarat mig utan kaffe. Det måste vara alla föräldras räddning, haha.
Oscar for in till barcelona imorse med Lana, hon har haft diarre sen vi kom hem med peanut från sjukhuset och hon har ingen kontroll så det har torkats bajs en hel del.
Hon har som Oscar säger varit mer jobb än peanut.
Hon fick iaf special mat som hon ska äta nu under 48 timmar och antibiotika och återkoll igen på torsdag. Kan inte fatta att vi har sån otur som fick en sån sjuk valp. Tur iaf att vi har gratis vetrinärvård i ett år.
Vetrinären trodde att hon kan vara allergisk mot kyckling, och när vi tänker på det så var hon bra i magen när vi hade mat med lamm.
Så vi får se vad dom säger på torsdag.
Peanut har haft ont i magen, troligen kolik. Skriker som en stucken gris och sover bara korta stunder. Kan tala om att det är väldigt tärande på en när man inte kan trösta sitt barn.
Dock verkar hon ha blivit bättre nu under eftermiddagen och sover nu, peppar peppar.
Imorgon kommer mamma och bror, dom stannar i en vecka. Kommer vara fullt hus här närmaste två veckorna.
När mamma och matthias åker så kommer soffan och jimpan. Lämna av två på flygplatsen och ta med två andra :)
Dock ska det bli kul att träffa folk som man känner, man träffas ju inte så ofta när man bor såhär.
Oscar ska ner på lokalpuben vid nio tiden, Barca spelar mot real madrid. Hoppas vi vinner över portugis zigenarna :p
Skämt åsido....
Nä, nu ska jag ta mig ett glas cider och kolla på 2 1/2 män.
Besos
Förlossningen
Har inte skrivit på ett bra tag nu, har försökt vänja mig vid att vara mamma och ta hand om en liten ny person.
Tänkte iaf dela med mig av min förlossning till er som är nyfikna.
Natten 12/2 vaknade jag runt två tiden med värkar från helvetet, dagen innan hade slemproppen lossnat och jag googlade massa bilder för att se om det verkligen var den. Min var inte som det beskrivs i alla böcker, den var genomskinlig.
Kunde inte somna om den natten och klev upp för att fixa det sista med BB väska och snacks att ta med till sjukhuset.
Hade 5 minuter mellan värkarna från första början och vid sex tiden på morgonen åkte vi in till BB.
När vi kom fick jag ligga på en brits i ett rum med bälten runt magen som mätte värkarna, minns inte hur länge jag låg där men det kändes som en evighet.
Efter den evigheten så sa dom till oss att gå ut och gå, vilket var en omöjlighet i det närmsta.
Vi kom tillbaka efter en timme och blev då inlagd på ett förlossningsrum.
Fick epidural och värkarna försvann för en stund, en sådan lättnad.
Detta var vid 10- halv elva någon gång och jag var bara 2 centimer öppen.
Dom satte in värk förstärkande dropp, som om det skulle behövas tyckte jag då. Jag har aldrig haft sådan smärta i hela mitt liv. trots allt vad folk säger att man glömmer bort det så kan jag lova att jag minns allt och känner inte så starkt för att göra om det igen.
Epiduralen fick fyllas pa en gång i timmen och mot slutet hade jag värkar var 30 sekund ungefär och en barnmorska kom och kollade ibland om jag öppnats nåt mer.
Dom spräckte oxå fosterhinnorna så att vattnet gick, någon gång under eftermiddagen.
Vid 20.30 på kvällen beslutades det om akut kejsarsnitt och 20:52 var hon ute. 50 cm lång och vägde 3290 gram.
Detta är ganska kortfattat men ni kan ju kanske tänka er att jag låg mest och skrek efter mer epidural mellan besöken av barnmorskan.
Fick 8 vackra stygn i form av häftklammrar, hemma används tråd som går bort av sig själv läste jag.
Allt som allt så gick det ju bra tillslut men hade önskat att jag slapp kejsarsnittet.
Anledningen till att hon inte kunde komma den vanliga vägen var för att kanalen var för smal och öppnades inte mer än 5 centimeter efter att jag haft värkar i över 18 timmar.
Summa summarum, ska jag ha fler så tänker jag inte ligga över 18 timmar med värkar. Då får dom snitta på en gång.
Nu har vi våran vackra dotter på utsidan :)
Besos
Resumé
Har varit skitdålig på att blogga men det händer liksom inte så mycket just nu...
Tiden gick ut 2/2, dock misstänker vi att dom knasat till det med datum. Vi får liksom inte ihop det annars :p
Och jag är inte jungfru maria kan jag lova.
Så mellan 4/2 och idag stämmer bättre, så med andra ord vet jag ju inte alls om jag ens har gått över tiden.
Har haft massa läkarbesök senaste veckan och ännu en till imorgon.
Dom satte några band på min mage med två klossar på som mäter hjärtljud och sammandragningar, dom har kollat livmoderhals tappen och gjort ultraljud för att se om peanut har vätskor att röra sig i. Allt ser bra ut och inga sammandragningar kunde dom se på den där apparaten.
I fredags när vi gjorde ultraljudet så kunde läkaren se att blodet pumpade väldigt snabbt i hennes huvud och ville att vi skulle komma in på lördag för ytterligare ett ultraljud. Läkaren i lördags konstaterade att det var inget fel och att det besöket bara var onödigt. Hon gjorde ett ultraljud iaf för att se att allt stod bra till.
Blir så förbannad när dom ska skrämma upp folk i onödan, hade hon kanske ägnat mer tid åt att läsa av ultraljudet så hade vi sluppit den stressen i lördags.
Så har hon inte kommit av sig själv till på onsdag blir det troligast igångsättning.
Dock så vill jag fråga dom om det kan vara så att dom felat med datumet, dom borde ju kunna se något på ultraljuden som är gjorda.
Jag och Oscar är ganska rörande överens, aldrig mer föda barn i spanien. Alla dessa läkartider, barnmorske möten och informationsmöten om smärtlindring är ganska stressamt.
Man njuter inte så mycket av graviditeten om man säger så, känns mest som att driva ett företag med alla dessa möten.
Vi var oxå först in till vetrinären med Lana på morgonen, hon fick sitt sista vaccin och fem dagar från det kan hon gå ute på marken! Kan tala om att jag längtar!!
Så när vi kommer hem med peanut kan vi ta hela familjen på en promenad.
Igår var vi på Barca matchen, man får ju passa på att roa sig medans man kan så att säga :p
Sen är det bra tråkigt att sitta hemma och glo och vänta också. Som tur är så är ju stadion alldeles bredvid sjukhuset så hade något mot all förmodan satt igång så hade det tagit 10 minuter att ta sig dit.
Besos
Vi väntar vidare
Ännu inga tecken på att peanut vill titta ut, hon får gärna göra det nu för jag blir mer och mer nervös för själva födandet och känner nu att jag inte alls vill gå igenom det där.
Visserligen kan jag ju inte göra något för att stoppa det, det kommer ske vare sig jag vill eller inte men ju längre tiden går desto mer rädd och ovillig blir jag.
Har varit ute och gått mycket dom senaste dagarna och jag försöker verkligen känna efter om något är på gång, men jag vet ju inte vad fan jag ska känna...
Det är så frustrerande att inte ha nån kontroll och dessutom inte veta. Det är ju olika för alla och jag känner typ inget av det som andra sagt.
Igår hade jag typ mensvärk som var långdragen som fasen men försvann för att sedan inte komma tillbaka, nehe.. inga förvärkar alltså.
Jag var lös i magen i morse (ursäkta informationen) men sen dess inget mer, nehe...
Kändes som att jag kissade på mig lite när vi var ute och gick, men icke... ingen slempropp eller fostervatten...
Jag har haft dåligt tålamod de senaste dagarna, kommer på mig själv med att gråta för ingenting och allting.
Det gör ont som fan ibland när hon rör sig därinne, men likväl verkar hon inte vilja komma ut...
Det hugger till lite i ryggslutet ibalnd, mest när jag går... men det kan ju likväl vara foglossningar eller vad som helst.
Jag vill bara ha ett slut på det här nu, vill ha henne på utsidan och kunna leva som "normalt" igen.
Besos
Ingen Bebis än
Så nu var vi där, Vecka 40+1 och ingen bebis.
Börjar bli sjukt less på att vara gravid och veta att jag kanske måste vänta en vecka till.
Ja, här behöver vi inte gå 2 veckor över tiden. Dom tycker att det räcker gott och väl med 1, vilket jag är tacksam för.
Och ja, lite politiskt inkorrekt kanske men det är fan inte kul längre. Jag är stor som ett hus, klumpig och kan inte röra mig som jag vill. Vaknar varje natt med halsbränna från helvetet och är kissnödig hela tiden.
Så ni som har gravid bloggar där allt är som att sväva på rosa moln kan ju gå och dra nåt gammalt över er.
Visst, det är inte hemskt och jobbigt hela tiden men det är inte som att vara himmelriket mestadels av tiden heller.
Nä, nu får det vara färdig klagat. Hon kommer ju inte ut nå fortare för det.
Har iaf satt ihop barnvagnen med alla dess delar idag.
Så nu är den klar för användning.
Annars har det varit en lugn vecka.
Träffade Nathalie och hennes dotter Chloe i torsdags efter att vi varit till doktorn. Vi har inte setts sen första gången jag bodde här nere, ungeför 6 år sedan.
Vi satt och surrade och lekte med Chloe i lekparken och sen tog vi en fika när Oscar kom.
Vi har varit till vetrinären med Lana och nu har hon fått antibiotika och hostmedecin, vilket jag tycker att hon borde ha fått från försa början.
Nästa vecka är det dags för sista vaccinet och fyra dagar efter det kan hon äntligen gå ut.
Nu väntar vi bara på att peanut ska behaga komma så vi slipper gå till barnmorskan på torsdag för analys och dylikt!
Besos
