sweabyswe

Sitter på jobbet, har lunch så då passar jag på att skriva lite.

Sen senast jag skrev så har det inte hänt så mycket faktiskt, mest bara vardagliga saker.

 

Har iaf fått fast schema nu, så nu kommer jag bara att jobba 9-18 istället för att rotera mellan alla olika skift. Det känns jäkligt nice och jag är tacksam att dom tog min önskan i beaktning.

 

Vi har pratat en del senaste jag och Oscar, om att kanske flytta till england i slutet av året.

Jag vet inte hur jag känner inför det, men jag vet ju att vi har bättre chans till ett drägligt liv för peanut där.

Nu tänker ni alla, men sverige då?

Ja, det har också varit i tankarna men jag vill verkligen inte flytta hem till sverige.

Jag saknar mina vänner och min familj men jag tror inte att det räcker för att vara lycklig i ett land där man känner sig som en alien.

Vi  vet att peanut skulle få det bättre hemma än här, baserat på det svenska socialistiska systemet och våran nuvarande inkomst.

Hade vi haft samma förutsättningar här som hemma hade jag aldrig flyttat hem, vänner och familj är mobila.

 

Det som stoppar mig från att tänka sverige är också att oscar inte pratar svenska och det hjälper inte att få ett jobb, ett vettigt jobb.

Eftersom han väljer att flytta från ett EU land med jobb och inkomst så erbjuds han inget studiestöd för att läsa SFI.

I england har vi båda chans att få ett bra jobb, Oscar kan få tillbaka sitt jobb på Manchester University och jag kan jobba med vad jag är utbildad för.

England har i princip samma socialistiska system som Sverige och jag tror att det kan gynna oss bra att bo där, framförallt för peanut.

 

Självklart vill vi göra allt för att kunna bo kvar här men som det ser ut nu så är det inte hållbart.

 

Aja, vi får ser hur det blir. Men jag är ganska beredd på att inte bo kvar här så länge till :(

 

Besos

 

Sitter just nu och väntar på att Oscar ska komma hem med mamma och brorsan. Dom landade 19, eller skulle ha gjort iaf.

Får inte tag i Oscar, hans FB måste vara knas. Min mobil hamnade ju som tidigare nämnt i tvättmaskinen och fungerar således inte längre...

 

Fick peanut att somna efter många om och men, så just nu har jag städat undan lite, diskat och så. Kan ju se hyffsat presentabelt ut här hemma när man får besök.

Har oxå lyckats klippa klorna på båda djuren, det var behövligt.

 

Skulle betala in hyran idag med men kom på att OCR numret är på min whats app, så har bett min kära far att skicka det via FB istället.

 

Ja, nu väntar jag bara som sagt. Peanut vaknar nog snart och vill ha mat så då är det full fart igen.

Hon verkar iaf ha blivit liite bättre i magen, inte lika grinig och skrikig idag.

 

Har inte sovit många timmar inatt, hon har vaknat varje timme och varit gnällig. Men men, ingen sa ju att det skulle vara en dans på rosor med små barn.

Hade dock hoppats på att inte få en kolik unge, pallar inte med skriket. Man känner sig så maktlös när man inte kan trösta och få tyst på dom. 

Sen tänker jag ju oxå på våra grannar, stackars satar...

 

Ska till läkaren på måndag för koll, vikt och längd. Kanske att man kan få några bra tips. Har testat allt på internet och det enda som verkar fungera är att ha henne i amnings position och klappa henne på stjärten samtidigt som jag vaggar henne.

Lite frustrerande men inte så mycket att göra åt.

 

Jag tror att det har att göra med att jag har övermatat henne, barnmorskan sa åt oss att mata henne när hon skriker som värst. Även om det var en timme sedan hon åt...

Ja, det gick ju bra eller?

 

Nu är det bara att trösta och försöka få henne att hålla sig åtminstone 2,5 - 3 timmar med maten. Kan ju oxå vara ersättningen, men hon har inte haft några problem under två veckor.

 

Jaja, vi får se vad läkaren säger. Tills dess kör jag på det som verkar fungera.

 

Nu ska jag njuta av tystnaden en liten stund innan brandlarmet går av igen :p

 

---

Besos

 

Har inte skrivit på ett bra tag nu, har försökt vänja mig vid att vara mamma och ta hand om en liten ny person.

Tänkte iaf dela med mig av min förlossning till er som är nyfikna.

 

Natten 12/2 vaknade jag runt två tiden med värkar från helvetet, dagen innan hade slemproppen lossnat och jag googlade massa bilder för att se om det verkligen var den. Min var inte som det beskrivs i alla böcker, den var genomskinlig.

 

Kunde inte somna om den natten och klev upp för att fixa det sista med BB väska och snacks att ta med till sjukhuset.

Hade 5 minuter mellan värkarna från första början och vid sex tiden på morgonen åkte vi in till BB.

 

När vi kom fick jag ligga på en brits i ett rum med bälten runt magen som mätte värkarna, minns inte hur länge jag låg där men det kändes som en evighet.

Efter den evigheten så sa dom till oss att gå ut och gå, vilket var en omöjlighet i det närmsta.

Vi kom tillbaka efter en timme och blev då inlagd på ett förlossningsrum.

Fick epidural och värkarna försvann för en stund, en sådan lättnad.

 

Detta var vid 10- halv elva någon gång och jag var bara 2 centimer öppen. 

Dom satte in värk förstärkande dropp, som om det skulle behövas tyckte jag då. Jag har aldrig haft sådan smärta i hela mitt liv. trots allt vad folk säger att man glömmer bort det så kan jag lova att jag minns allt och känner inte så starkt för att göra om det igen.

 

Epiduralen fick fyllas pa en gång i timmen och mot slutet hade jag värkar var 30 sekund ungefär och en barnmorska kom och kollade ibland om jag öppnats nåt mer. 

Dom spräckte oxå fosterhinnorna så att vattnet gick, någon gång under eftermiddagen.

 

Vid 20.30 på kvällen beslutades det om akut kejsarsnitt och 20:52 var hon ute. 50 cm lång och vägde 3290 gram.

 

Detta är ganska kortfattat men ni kan ju kanske tänka er att jag låg mest och skrek efter mer epidural mellan besöken av barnmorskan.

 

Fick 8 vackra stygn i form av häftklammrar, hemma används tråd som går bort av sig själv läste jag.

 

Allt som allt så gick det ju bra tillslut men hade önskat att jag slapp kejsarsnittet.

Anledningen till att hon inte kunde komma den vanliga vägen var för att kanalen var för smal och öppnades inte mer än 5 centimeter efter att jag haft värkar i över 18 timmar.

 

Summa summarum, ska jag ha fler så tänker jag inte ligga över 18 timmar med värkar. Då får dom snitta på en gång.

 

Nu har vi våran vackra dotter på utsidan :)

 

---

Besos

 

 

Har varit skitdålig på att blogga men det händer liksom inte så mycket just nu...

 

Tiden gick ut 2/2, dock misstänker vi att dom knasat till det med datum. Vi får liksom inte ihop det annars :p

Och jag är inte jungfru maria kan jag lova.

 

Så mellan 4/2 och idag stämmer bättre, så med andra ord vet jag ju inte alls om jag ens har gått över tiden.

 

Har haft massa läkarbesök senaste veckan och ännu en till imorgon.

Dom satte några band på min mage med två klossar på som mäter hjärtljud och sammandragningar, dom har kollat livmoderhals tappen och gjort ultraljud för att se om peanut har vätskor att röra sig i. Allt ser bra ut och inga sammandragningar kunde dom se på den där apparaten.

 

I fredags när vi gjorde ultraljudet så kunde läkaren se att blodet pumpade väldigt snabbt i hennes huvud och ville att vi skulle komma in på lördag för ytterligare ett ultraljud. Läkaren i lördags konstaterade att det var inget fel och att det besöket bara var onödigt. Hon gjorde ett ultraljud iaf för att se att allt stod bra till.

 

Blir så förbannad när dom ska skrämma upp folk i onödan, hade hon kanske ägnat mer tid åt att läsa av ultraljudet så hade vi sluppit den stressen i lördags.

 

Så har hon inte kommit av sig själv till på onsdag blir det troligast igångsättning.

Dock så vill jag fråga dom om det kan vara så att dom felat med datumet, dom borde ju kunna se något på ultraljuden som är gjorda.

 

Jag och Oscar är ganska rörande överens, aldrig mer föda barn i spanien. Alla dessa läkartider, barnmorske möten och informationsmöten om smärtlindring är ganska stressamt.

Man njuter inte så mycket av graviditeten om man säger så, känns mest som att driva ett företag med alla dessa möten.

 

Vi var oxå först in till vetrinären med Lana på morgonen, hon fick sitt sista vaccin och fem dagar från det kan hon gå ute på marken! Kan tala om att jag längtar!!

Så när vi kommer hem med peanut kan vi ta hela familjen på en promenad.

 

Igår var vi på Barca matchen, man får ju passa på att roa sig medans man kan så att säga :p

Sen är det bra tråkigt att sitta hemma och glo och vänta också. Som tur är så är ju stadion alldeles bredvid sjukhuset så hade något mot all förmodan satt igång så hade det tagit 10 minuter att ta sig dit.

 

---

Besos

 

 

Ännu inga tecken på att peanut vill titta ut, hon får gärna göra det nu för jag blir mer och mer nervös för själva födandet och känner nu att jag inte alls vill gå igenom det där.

Visserligen kan jag ju inte göra något för att stoppa det, det kommer ske vare sig jag vill eller inte men ju längre tiden går desto mer rädd och ovillig blir jag.

 

Har varit ute och gått mycket dom senaste dagarna och jag försöker verkligen känna efter om något är på gång, men jag vet ju inte vad fan jag ska känna...

 

Det är så frustrerande att inte ha nån kontroll och dessutom inte veta. Det är ju olika för alla och jag känner typ inget av det som andra sagt.

 

Igår hade jag typ mensvärk som var långdragen som fasen men försvann för att sedan inte komma tillbaka, nehe.. inga förvärkar alltså.

Jag var lös i magen i morse (ursäkta informationen) men sen dess inget mer, nehe...

Kändes som att jag kissade på mig lite när vi var ute och gick, men icke... ingen slempropp eller fostervatten...

 

Jag har haft dåligt tålamod de senaste dagarna, kommer på mig själv med att gråta för ingenting och allting.

 

Det gör ont som fan ibland när hon rör sig därinne, men likväl verkar hon inte vilja komma ut...

 

Det hugger till lite i ryggslutet ibalnd, mest när jag går... men det kan ju likväl vara foglossningar eller vad som helst.

 

Jag vill bara ha ett slut på det här nu, vill ha henne på utsidan och kunna leva som "normalt" igen.

 

---

Besos

 

 

 

Så nu var vi där, Vecka 40+1 och ingen bebis.

Börjar bli sjukt less på att vara gravid och veta att jag kanske måste vänta en vecka till.

 

Ja, här behöver vi inte gå 2 veckor över tiden. Dom tycker att det räcker gott och väl med 1, vilket jag är tacksam för.

 

Och ja, lite politiskt inkorrekt kanske men det är fan inte kul längre. Jag är stor som ett hus, klumpig och kan inte röra mig som jag vill. Vaknar varje natt med halsbränna från helvetet och är kissnödig hela tiden.

 

Så ni som har gravid bloggar där allt är som att sväva på rosa moln kan ju gå och dra nåt gammalt över er.

Visst, det är inte hemskt och jobbigt hela tiden men det är inte som att vara himmelriket mestadels av tiden heller.

 

Nä, nu får det vara färdig klagat. Hon kommer ju inte ut nå fortare för det.

 

Har iaf satt ihop barnvagnen med alla dess delar idag.

Så nu är den klar för användning.

 

Annars har det varit en lugn vecka.

 

Träffade Nathalie och hennes dotter Chloe i torsdags efter att vi varit till doktorn. Vi har inte setts sen första gången jag bodde här nere, ungeför 6 år sedan.

 

Vi satt och surrade och lekte med Chloe i lekparken och sen tog vi en fika när Oscar kom.

 

Vi har varit till vetrinären med Lana och nu har hon fått antibiotika och hostmedecin, vilket jag tycker att hon borde ha fått från försa början.

Nästa vecka är det dags för sista vaccinet och fyra dagar efter det kan hon äntligen gå ut.

 

Nu väntar vi bara på att peanut ska behaga komma så vi slipper gå till barnmorskan på torsdag för analys och dylikt!

 

---

Besos

Nu har vi kommit hem och Oscars föräldrar har pkt hem till sig. 

Det har varit mycket idag, mycket titta och mycke prata. Prata delen är ju bra för mig, behöver all träning jag kan få.

 

Vi var på Splau och kollade på barnvagn, den jag hade sett på internet med ett märke som heter Zippy.

Den var fin och så men väldigt ranglig och personalen som jobbade visste inte ens hur man vek ihop den.

Dom sa att det var väldigt enkelt men det såg då verkligen inte lätt ut när dom två tjejerna slet som djur och inte lyckades.

 

Jag ville gå och kolla på en annan bara för att vara säker.

 

Vi gick till en annan butik som heter Mothercare, en brittisk butik.

Och där hittade jag vagnen som jag ville ha :)

Den kommer i ett set om tre, en ligg del, sittdel och bilstol som man oxå kan sätta på vagnramen. Perfekt om man ska shoppa :)

Priset på den var 399 euro och den är av märket Graco.

 

Vi beställde den och den ska hämtas i december! yaay :)

Ska se om jag kan hitta en bild på den nånstans.

 

Vi fick även en åkpåse (heter det så?) jättefin samt att vi beställde en filt i matchande färger. Dom hade inte filten på lager så den fick beställas.

 

Igår när oscar kom hem från jobbet så gick vi ner till stan en sväng och satte oss på los vikingos och tog ett glas.

För mig vart det såklart alkoholfritt, borde egentligen inte behöva skriva det men man vet ju aldrig.

 

Satt där och kollade på de utklädda barnen och de större barnen, det var inte så kallt igår heller så det var mysigt att sitta ute.

 

Invigde mina nya stövlar, ska ta en bättre bild än den jag fick igår och lägga upp.

 

På vägen hem fick jag min våffla som jag suktat efter ett par dagar nu :)

Den var riktigt god.

 

Oscar stod ute och väntade med djuret och fick en hgel flock av ungar kring sig som ville göra sig lustiga och tigga lite godis/pengar.

Roligt :)

 

När vi kom hem så slog vi på ett avsnitt av dexter och sen vart det bara massa surr i soffan tills jag inte kunde hålla mina ögon öppna längre.

 

Har fruktansvärt ont i ryggslutet och det liksom krampar när jag böjer mig framåt, inte kul alls.

Men antar att det är såna krämpor man får stå ut med, kan tala om att jag längtar verkligen till februari...

 

Idag är det röd dag och solen lyser. Står på min mobil att det är 18 grader ute men vette fan om jag litar på det. Det  blåser på rejält med så lär väl blåsa bort när jag går ut med djuret.

 

Har inte haft nån motivation till något idag, vill bara sitta och stirra ut i det tomma..

Fruktansvärt tråkig känsla men så är det ibland,

 

Nu har jag iaf tagit mig ur pyjamas, in i duschen, på med lite smink och kläder så tänkte gå ut en sväng så djuret får kissa.

Han kan ju tyvärr inte gå på toaletten själv... :p

 

---

Besos

Har lunch i daglig ordning igen :)

 

Sitter och kollar runt på andra bloggar och facebook så klart, man är ju med.

Imorn är jag äntligen ledig och ätnligen ska vi till IKEA!

 

Först ska vi en sväng till vårdcentralen och göra de vanliga kollerna, vikt och blodtryck.. yaaay.

Undra hur många kilo jag kommit upp i nu då... blir deprimerad bara av att tänka på det.

 

Har varit stor förut och haft denna vikt men då har det suttit nån annanstans, nu sitter allt på låren tror jag.

Jag har aldrig i mitt liv haft så stora lår, det känns fruktansvärt obehagligt att se sig i spegeln...

 

För att inte tala om "smile groparna" som jag har fått på sidan av låren, vart kom dom ifrån?

Jag har inte haft dom förut, varför i helskotta måste dom komma nu?

 

Nä, ut och motionera låren så dom blir normal storlek igen...

Kan inte förstå hur folk kan gå så där, det är fruktansvärt obehagligt att känna att låren överlappar varandra.

Oftast har jag strumpbyxor på mig som håller in dom lite, annars skulle jag fan bli galen.

 

Blir så less när jag ser andra blivande här nere som har pinnar till ben och armar, varför har inte dom fått tre storlekar större lår?

Vad fan har dom för knep??

 

Besos

 

 

 

Såg den igår och jag vet inte vad jag ska säga, den var inte direkt bra...

 

Fruktansvärt dålig skräckfilm med det mest knepigaste skräckfilms slutet någonsin, nej den var inget för mig.

Den var lite läskig tills man bröjade fatta avd det var som hände.. sen gick det bara utför.

 

Trots att den var så dålig så fastnade ett obehag hos mig endå, jag hade svårt att somna och när Oscar gick imorse kunde jag inte somna om.

En tanke om att något som jag var rädd för skulle dyka upp och mata mig till gudarna gjorde så att obehaget spred sig i hela kroppen.

Ja, det låter sjukt löjligt med tanke på hur dålig filmen var.

 

Var längesedan jag kände det obehaget av filmer eller tankar, oftast kommer det på morgonen när det fortfarande är lite mörkt och man får för sig att något har lurat i nattens skuggor.

 

Tror senaste gången jag hade denna obehagskänsla av en film måste ha varit efter att jag såg the grudge...

 

Jag hoppas iaf på att mina obehagskänslor har försvunnit när det ska sovas ikväll

 

Besos