Vi väntar vidare
Ännu inga tecken på att peanut vill titta ut, hon får gärna göra det nu för jag blir mer och mer nervös för själva födandet och känner nu att jag inte alls vill gå igenom det där.
Visserligen kan jag ju inte göra något för att stoppa det, det kommer ske vare sig jag vill eller inte men ju längre tiden går desto mer rädd och ovillig blir jag.
Har varit ute och gått mycket dom senaste dagarna och jag försöker verkligen känna efter om något är på gång, men jag vet ju inte vad fan jag ska känna...
Det är så frustrerande att inte ha nån kontroll och dessutom inte veta. Det är ju olika för alla och jag känner typ inget av det som andra sagt.
Igår hade jag typ mensvärk som var långdragen som fasen men försvann för att sedan inte komma tillbaka, nehe.. inga förvärkar alltså.
Jag var lös i magen i morse (ursäkta informationen) men sen dess inget mer, nehe...
Kändes som att jag kissade på mig lite när vi var ute och gick, men icke... ingen slempropp eller fostervatten...
Jag har haft dåligt tålamod de senaste dagarna, kommer på mig själv med att gråta för ingenting och allting.
Det gör ont som fan ibland när hon rör sig därinne, men likväl verkar hon inte vilja komma ut...
Det hugger till lite i ryggslutet ibalnd, mest när jag går... men det kan ju likväl vara foglossningar eller vad som helst.
Jag vill bara ha ett slut på det här nu, vill ha henne på utsidan och kunna leva som "normalt" igen.
Besos
Kommentarer
Trackback
